– Jag jobbade 36 år på stålverket i Koverhar. Då det gick omkull stannade livet upp, säger Seppo Kinnunen.
Två år efter FN-steels konkurs står Hangöbon finklädd i kostym i restaurang Magasinet och lovorden haglar över honom.
Luksias chef för läroavtal, Timo Lehtinen, kallar Kinnunen för ett utmärkt exempel på en vuxenstuderande. Responsen från arbetsgivaren Hangö stad har varit strålande och Kinnunens yrkeskunskap har ökat.
Hans handledare, Hangös ungdoms- och idrottschef Tommy Gröndahl, späder på:
– Seppo är kunnig, social och påhittig. Han hittar lösningar till både små och stora problem. Jobbet som idrottsanläggningsskötare passar honom som hand i handske.
Huh, huh, är jag så bra?
Festföremålet ser rätt tagen ut. De stora nävarna greppar en ros, ett examensbetyg, ett stipendium, en flaska och en utmärkelse – Årets läroavtalsstuderande 2014. Kinnunen kan också titulera sig idrottsanläggningsskötare.
– Huh, huh, det här är en stor glädje. Är jag faktiskt så bra eller har Luksia så få elever? skämtar han.
– Du är bra! svarar Michaela Berg, läroavtalsinspektör på skolan Luksia.
Seppo Kinnunens tankar vandrar tillbaka till sommaren 2012. Efter åratal av arbete på stålverkets lager var han plötsligt tvungen att söka jobb.
– Jag kallades inte till en enda intervju. Det kändes eländigt.
Han erbjöds några extraknäck som murare. Alternativet att bli egenföretagare stupade på att det krävt lån.
– Det var bara att börja stämpla. Som tur är har jag bott så länge i Hangö att jag har kontakter.
Pekfingret riktas mot bildningschef Karl-Erik Gustafsson. Kinnunen har suttit i fullmäktige i två perioder och också representerat Vänsterförbundet i bildningsnämnden.
Gustafsson tipsade honom om läroavtalsstudier. Planskötare Bjarne Lindholm skulle pensioneras så det fanns plats för en studerande.
Kinnunen funderade på saken. Den inkomstrelaterade dagpenningen varar inte för evigt och en 50-plussare är för ung för att få pension.
Den 14 januari 2013 började han följaktligen på läroavtal hos Hangö stad, med målet att bli idrottsanläggningsskötare.
Studierna bestod dels av praktiskt arbete, dels av 16 närstudieveckor som hölls en gång i månaden på Vierumäki i närheten av Lahtis.
– Jag hade möjlighet att åka. Frun arbetar och det yngsta barnet är 19.
Att studera gick bra, Kinnunens ambition var inte att bli bäst i klassen.
Många elever på Printal
På plats i Magasinet finns också Marco Lundberg och Kimmo Tenho från företaget Printal. De är här för att ta emot Luksias utmärkelse Årets läroavtals-arbetsgivare 2014.
Printal har en lång tradition av utbildning via läroavtal. Lundberg handleder för tillfället fyra anställda som i höst ska avlägga yrkesexamen i underhåll.
– Jag ser till att de får uppgifter som är relevanta för utbildningen och så ska jag motivera dem, säger Lundberg.
Han tycker det är lätt att handleda, de studerande känner ju huset. Dessutom har Lundberg egen erfarenhet av läroavtal.
Han utbildade sig till svetsare på Hangö maskin genom läroavtal 1988. Men svetsning var inte Lundbergs grej så han flyttade över till Printal. Där avlade han en specialyrkesexamen genom läroavtal 2010.
– Det är ett bra sätt att engagera arbetstagarna. Deras intresse för jobbet ökar, likaså deras yrkeskunskap.
Spelade fotboll
Efter tillställningen i Magasinet är det dags för fotografering. Gröndahl och Kinnunen enas om att Hangethe sportcenter, där Rukki areena finns, är en lämplig miljö.
Gräsplanen är smaragdgrön och kortklippt. På den här arenan har Kinnunen spelat fotboll för HAIK. Nu är den hans arbetsplats.
Att få vistas utomhus och träffa en massa människor hör till jobbets goda sidor. I stället för att pendla tiotals kilometer varje dag kan han cykla hit på tre minuter.
– Det hade jag inte kunnat föreställa mig tidigare, jag var så rotad i Koverhar.