När EK:s chefsförhandlare Vesa Rantahalvari kommenterade pensionsförhandlingarna för FNB sade han att de som slutför sina studier efter 28 års ålder får skylla sig själva för att de inte tjänar in så mycket pension som möjligt. En forskare instämmer med FSF.

– Studenterna står inte utanför arbetsmarknaden. Till exempel hälften av universitetsstudenterna är i arbete en genomsnittlig dag, säger forskaren Simo Aho vid arbetslivsforskningsinstitutet vid Tammerfors universitet.

Drösjmålen i studierna beror enligt Aho delvis på att studenterna jobbar. Därför uppfattar han inte situationen som ett problem för samhällsekonomin. Att kombinera jobb med studier minskar inte den totala arbetsinsatsen under personens livstid.

FSF:s ordförande Piia Kuosmanen säger att man inte kan leva på studiestödet. Därför tvingas studenterna redan nu ut på arbetsmarknaden.

– Om man vill täppa till hållbarhetsgapet hör en begränsning av studenternas arbetande eller en uppsnabbning av studierna inte till de primära sätten att nå målet, sade Aho.

FSF förespråkar att man tjänar in pension enligt en procentsats som inte varierar med åldern. 

Tre av de sökande är: teknologie doktor Jari Böling, akademilektor i reglerteknik vid Åbo Akademi, filosofie doktor Pekka Santtila, professor i tillämpad psykologi vid Åbo Akademi och filosofie doktor Jorma Mattinen, professor i organisk kemi vid Åbo Akademi. Mattinen har varit rektor för Åbo Akademi sedan 2006.

Åbo Akademis styrelse väntas välja den nya rektorn på styrelsemötet den 1 oktober. Den som väljs till rektor tillträder den första januari 2015 för en period på fyra år. 

Med augustis inträde började åter de finländska arbetsplatserna fyllas av mer eller mindre hålögda och lätt vilsna människor som lämnat de sorglösa semesterveckorna bakom sig och nu ställer siktet på höstens projekt och vardagen som produktiv samhällsmedlem. 

Men alla har inte lyxen av ett jobb att återvända till. I juni var arbetslösheten 9,2 procent (jämfört med 7,8 i juni 2013) och sysselsättningsgraden (dvs. andelen arbetande i segmentet 15–64 år) 71,7 procent.

Kring kaffeapparaterna på arbetsplatserna skämtas det kanske om hur skönt det hade varit att förlänga ledigheten, kasta sig med ryggen före ur ekorrhjulet i famnen på samhällets inkomstöverföringar. Frihetskänslan i att förfoga över sin egen tid ska inte underskattas. Den omvända avunden gentemot arbetslösa är ett faktum och visar sig i form av kvävande ekonomiska sanktioner, så kallade incentiv, mot långtidsarbetslösa.

Att arbetslöshet inte alltid är ens eget fel utan allt oftare beror på strukturella glapp mellan arbetsutbud och -efterfrågan, vet, om inte politikerna så de flesta professionella ekonomer. Under lättjefullaste juliferien återuppväckte därför överdirektör Juhana Vartiainen vid Statens ekonomiska forskningscentral (Vatt) en debatt om sysselsättningen som mojnat in sedan i fjol, då han tillsammans med gröna politikern Osmo Soininvaara publicerade rapporten Låglönearbete i Finland (Statsrådets kanslis rapportserie 1/2013).

Rapporten är ett idéutkast med konkreta, i vissa fall radikala, förslag till arbetsmarknaden. I sin kolumn i Suomen Kuvalehti (22.7) lyfte Vartiainen fram rekommendation nummer 23 "Överenskommelse om arbetslöshetsmålsättning”.

I korthet innebär författarnas förslag att arbetsmarknadsparterna enas om en toleransgräns för arbetslösheten, till exempel fem procent, som när den överstigs automatiskt befriar arbetsgivarparten från kollektivavtalsbundna löneförhöjningar. I gengäld förbinder sig regeringen, alltid när femprocentsgränsen överskrids, att bedriva en expansiv budgetpolitik för att ”inom några år” tvinga ner siffran, vilket åter aktiverar samtliga normala avtalsklausuler.

Den strukturella arbetslösheten, skriver Vartiainen, bestäms av vid vilken nivå av arbetslöshet som löneförhöjningstrycket inom företagen blir så stort att kostnadsökningen för arbetsgivarna hämmar tillkomsten av nya arbetsplatser. Vartiainen beskriver rekommendation 23 som skräddarsydd för finländska omständigheter, och en unik chans för vänstern och fackförbunden att visa att man menar allvar i sysselsättningsfrågan.

Att näringslivet skulle sluka idén kan Vartiainen säkert räkna med.

Alla åtgärder som syftar till högre sysselsättning utan att klämma åt dem som redan har det svårt är välkomna, och idén om en automatisk utlösare som skulle slå om den politiska kursen är både teoretiskt och ideologiskt intressant. Några frågetecken bör ändå resas.

En sannolik följd är att den stipulerade toleransgränsen blir en ny politisk frontlinje där en statistisk decimalfluktuering skulle innebära betydande samhälleliga konsekvenser. Skulle Statistikcentralen politiceras då blocken slåss om tolkningsföreträde av arbetslöshetssiffror och mätningsmodeller?

För att alls komma till den kampen måste vänstern först acceptera idén om en viss permanent arbetslöshet eller arbetskraftsreserv. Att ge upp den idealistiska strävan efter full sysselsättning och likabehandling på arbetsmarknaden till förmån för ett godtyckligt och förhandlingsbart procenttal vore kanske realekonomiskt rationellt, men skulle ideologiskt klä av fackföreningarna.

Ett tungt skäl att uppfatta rekommendation 23 som mer ideologiskt än pragmatiskt betingat, är den likaså sannolika följden att det skulle bli rationellt för arbetsgivarna att sträva efter att upprätthålla en permanent arbetslöshet ovanför toleransgränsen, för att tillfälligt men tillsvidare försätta kollektivavtalen ur spel. Ett permanent undantagstillstånd där regler existerar men aldrig njuter laga kraft.

Ur det perspektivet visar sig "23:an" även som en vägkarta mot en avreglerad låglönearbetsmarknad som den nyliberala högern av ideologiska – och Vartiainen av pragmatiska skäl – eftersträvar. 

I januari ledigförklarades 44 svenskspråkiga ordinarie lärartjänster i Helsingfors, antalet ansökningar uppgick till cirka 400, men av de sökande var bara en del behöriga. Tjänsterna ledigförklarades därefter på nytt i mars.

– Den stora skillnaden från i fjol är att vi hade dubbelt så många sökande till jobben i år. Man känner till att det råder brist på behöriga lärare och det dåliga ekonomiska läget gör att folk söker lärarjobb. Det betyder ändå inte att vi har fler

behöriga lärare, säger linjedirektör Niclas Grönholm på Utbildningsverket i Helsingfors.

Störst är bristen på specialklasslärare, av dem är under hälften behöriga. Behörighetsgraden för speciallärarna ligger på ungefär samma nivå som klasslärarnas, knappt 70 procent är behöriga. Det är ungefär samma siffra som förra hösten.

– Den officiella statistiken kommer först i oktober och situationen lever hela tiden då det i vissa fall uppstår behov av vikarier på kort sikt, till exempel på grund av olycksfall.

En av de skolor som inleder läsåret helt utan egna behöriga klasslärare är Månsas i Helsingfors. Ordförande för Månsas Hem och skola-förening, Joe Pimenoff, tycker ändå att läget är bättre än tidigare.

– Det har varit lite rörigt i Månsas förra året då ett par lärare slutade mitt under skolåret, därför hoppas vi i föräldraföreningen nu på kontinuitet. Det är ett problem att det inte finns behöriga lärare i Månsas, det är ett riksomfattande

problem som delvis beror på regionpolitik, men det sitter flera pedagoger i vår styrelse och vi har diskuterat saken tillsammans med skolan. Vi har kommit fram till att vår uppgift är att stödja rektorn och också höja profilen på skolan för att

locka dit behöriga lärare, säger Pimenoff.

Trots att ingen av lärarna är behörig klasslärare är två av skolans tre lärare behöriga ämneslärare.

– Det finns de som föredrar en obehörig lärare som har jobbat länge och har gjort ett gott jobb, framför en behörig som kanske fyller det formella kravet, men annars inte är lika motiverad.

Små skolor lockar inte

Av klasslärarna i de fem mindre svenska skolorna i Kyrkslätt är cirka 70 procent behöriga. I den större grundskolan, Winellska skolan, är en enda klasslärare obehörig.

– Situationen är ungefär densamma som i fjol, procentuellt sett är den kanske till och med lite bättre. Vi skulle gärna ha vikariaten besatta med behöriga lärare också, och i vissa fall har vi fått behöriga lärare till moderskapsvikariat, säger

Mikael Flemmich, chef för dagvård och utbildning.

De nyutexaminerade lärarna söker sig gärna till större skolor där de kan få stöd av kolleger.

– Till Winellska skolan är det inga problem att rekrytera lärare, men det är svårare i de mindre skolorna. Så länge situationen är den här kan lärarna välja vart de söker sig, jag förstår dem visserligen.

I Kyrkslätt har man satsat på att hitta behöriga specialpedagoger, alla special- och specialklasslärare är behöriga.

– Det är resultatet av en målmedveten rekrytering som pågått i flera års tid, vi har tagit kontakt med studerande vid Pedagogiska fakulteten och deltagit i mässor.

Lösning på problemet

När läsåret inleds i Esbo i morgon är 88 av 110 klasslärare behöriga, alltså 80 procent. Av speciallärarna är andelen behöriga 78 procent och av specialklasslärarna 81 procent. Också i Esbo har det varit väldigt få eller inga behöriga sökande till klasslärartjänsterna i de mindre skolorna.

Ordförande för förbundet Hem och skola Heidi Harju-Luukkainen tycker att situationen är alarmerande och ser bara en lösning.

– Läget blir inte bättre om vi inte får en lärarutbildning till södra Finland.

Det är styrelsen som beslutat om detta. Åbo Akademis styrelse vill att ÅA inleder en fullskalig klasslärarutbildning i Helsingfors tillsammans med Helsingfors universitet hösten 2016.

Styrelsen beslutade om sin ståndpunkt på ett möte i dag onsdag.

Åbo Akademi tar nu initiativ till att planera en hel klasslärarutbildning i Helsingfors så att utbildningen kan starta 2016. Det sker i samarbete med Helsingfors universitet.

Styrelsen vill ha en konkret plan på hur utbildningen kunde ordnas tillsammans med Helsingfors universitet och hur arbetsfördelningen dem emellan ska se ut.

– Jag är övertygad om att lärarbristen i Helsingforsregionen går att lösa genom samarbete och konkreta handlingar, säger styrelseordförande MarianneStenius i ett pressmeddelande.

I dag beslutade styrelsen också att det ordnas en ny antagning hösten 2015 för kompletteringsutbildningen av klasslärare i Helsingfors – för att göra obehöriga klasslärare behöriga. En första sådan utbildning inleds i höst.

– Vi diskuterar gärna med ÅA, säger Pertti Panula, prorektor med ansvar för svenska ärenden på HU.

Åbo Akademis styrelse beslutade på onsdagen att en klasslärarutbildning i Helsingfors med start hösten 2016 ska planeras. Styrelsen behandlade en utredning över olika alternativ för att åtgärda klasslärarbristen i södra Finland. De andra alternativen rektor Jorma Mattinen presenterade var bland annat att ÅA skulle ge delar av klasslärarutbildningen eller en magisterutbildning i Helsingfors eller att fortsätta med den behörighetsgivande utbildningen som ska starta i huvudstaden i höst.

– Vi bedömde att vi vill utreda den här möjligheten, säger styrelseordföranden Marianne Stenius.

ÅA:s styrelse vill att en plan för utbildningen och arbetsfördelningen mellan universiteten utarbetas i en arbetsgrupp med representanter för båda universiteten och att den ska vara klar senast i november.

Finansiering ett problem

Helsingfors universitet håller redan på att planera en klasslärarutbildning för att åtgärda bristen på svenska klasslärare i Nyland. Själva planeringen innebär inte att ett utbildningsprogram blir av.

Finansieringen är ett problem, säger prorektor Panula. Han ser ÅA:s beslut som ett positivt steg.

– Vi diskuterar gärna med dem.

För att garantera att ett nytt utbildningsprogram kan startas behövs extra finansiering från Undervisnings- och kulturministeriet, säger Panula. Om klasslärarutbildningen går att starta enbart med den finansiering universiteten får för avlagda examina vill han inte sia om.

– Vi har principen att antingen göra det bra eller så inte över huvud taget, säger Panula.

Med tanke på vilka resurser ett utbildningsprogram kräver menar Panula att det behövs minst 20 studieplatser.

Behörighetsgivande i höst

Tidigare har ÅA:s styrelse beslutat att starta en behörighetsgivande klasslärarutbildning i Helsingfors med antagning i höst och nästa höst. ÅA får extra finansiering för utbildningen av Undervisnings- och kulturministeriet och kan ta in 40 studerande på den behörighetsgivande utbildningen.

När antagningen för i höst sker är fortfarande oklart. Pedagogiska fakulteten väntas fatta ett beslut nästa vecka.

Skolorna börjar förbereda sig inför de digitala studentskrivningarna, som införs stegvis från år 2016. I höst ska förstaårseleverna i stadens gymnasieskolor börja använda en digital tjänst, där lärarna kan följa deras inlärning.

Vilken sorts dator behövs?

– Man kan säga att helt normala, några år gamla bärbara datorer duger. Den kan vara PC eller Mac och den kan vara använd, säger Mervi Willman på Utbildningsverket.

Willman säger att skolorna kommer att ha bärbara datorer att låna till elever som inte vill eller kan köpa en egen dator.

Kan skolan erbjuda bärbara datorer till alla som inte har råd att köpa en?

– Om ingen skulle köpa en egen dator skulle skolorna förstås inte ha tillräckligt många att låna ut. Men många har redan en dator och jag tror att de flesta vill köpa en egen, så jag tror inte att det blir ett problem i praktiken.

 Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi beslutade på torsdagen om antagningskriterierna för kompletteringsutbildningen.

Utbildningen riktar sig till personer som redan är behöriga som ämneslärare eller som önskar komplettera pågående klasslärarstudier för att bli behöriga som klasslärare. De som söker ska ha minst fem års arbetserfarenhet som lärare och vara språkligt behöriga för svenskspråkiga skolor.

I höst kommer 20 studerande att antas till utbildningen. Ansökningstiden pågår till den 12.9.

Ria Heilä-Ylikallio, som är prefekt vid pedagogiska fakulteten, säger paketet ska vara en så snabb och effektiv åtgärd som möjligt.

– Vi räknar med att den kompletterande utbildningen ska gå att göra på två år. För dem som har en ämneslärarbehörighet tänker vi att det tar två år om man studerar på halvtid.

ÅA:s styrelse beslutade tidigare i somras att starta en behörighetsgivande klasslärarutbildning i Helsingfors med antagning i höst och nästa höst. Antagningskriterierna gäller uttryckligen årets grupp.
Mera information om utbildningen kommer upp på Åbo Akademis webbsidor den 25 augusti. 

När Den blomstertid nu kommer klingade ut för några månader sedan kom ruljangsen med flyttningen från Unionsgatan till ersättande skolhus på Backåkersvägen i Haga i gång och lärare och elever inledde höstterminen i tron att man fungerar två terminer i tillfälliga lokaler.

Nu visar det sig att kostnadsberäkningen för renoveringen av Norsen slog fel. När projektplanen gjordes 2010 räknade ägaren, Helsingfors stad med en slutsumma på 12 miljoner euro. Offerterna på bygget begärdes i våras och slutsumman på samtliga anbud överskred rejält den budgeterade kalkylen.

– Det är inget märkligt i praxis att begära offerter i ett relativt sent skede. Under de senaste tio åren har våra kostnadsberäkningar i princip alltid motsvarat de anbud som vi har fått. Skillnaden mellan vår kalkyl och lagda offerter är två miljoner euro. Direktiven är sådana att man inte kan överskrida en fastslagen projektplan ens med en euro, säger byråchef Erkki Nurmi på Helsingfors stads byggnadskontor.

Nurmi säger att man nu ska granska kostnadsplanen och anbuden i sömmarna och utreda varför slutsummorna skiljer med två miljoner euro.

– Det kan vara att tidtabellen för renoveringen var alltför stram men de tämligen stränga kraven på att gå fram med varsam hand och beakta byggnadens historiska värden kan innebära risktagning för entreprenörerna och då tenderar man att höja slutsumman.

Han ifrågasätter till exempel syftet med att renovera varje utsliten ursprunglig golvplanka som ändå blir liggande under ett nylagt golv.

– Granskningen av kostnadsberäkningarna dröjer några månader och antagligen går startskottet på renoveringen av Norsen tidigast i februari. Ett sätt att pressa ned kostnaderna är att spjälka upp projektet i flera offertomgångar.

Riktigt dåliga nyheter

Svenska linjedirektören Niclas Grönholm på utbildningsverket är bedrövad och berättar att han först igår fick information om att renoveringen av Unionsgatans hus drar ut på tiden med minst ett halvt år.

– Vi talar om riktigt dåliga nyheter som leder till stora problem. Eleverna i Norsen har i höst flyttat till sina tillfälliga skollokaler i Haga och vi har räknat med att den nya högstadieskolan Norsen uppstår hösten 2015 då sammanslagningen med högstadiet Lönkan äger rum, säger Grönholm. Beslut om att slå ihop innerstadens högstadier i Norsen och Lönkan har fattats redan för några år sedan och resulterar samtidigt i att gymnasierna i respektive skolhus i Ulrikasborg och Tölö går samman för att fungera vid Tölötorg.

– Eftersom tidtabellen inte håller i Norsen måste vi revidera planerna men jag kan i det här skedet inte ge besked om hur det blir. Klart är att högstadiet inte tar plats i Norsens hus som tänkt.

Svenska skolsektionen har för sin del fått information om att sammanslagningen av skolorna genomförs som planerat och att högstadiet Norsen troligen stannar kvar i skolhuset i Haga också 2015–2016. Meningen har varit att Helsingin kuvataidelukio med cirka 580 elever flyttar till skolhuset i Haga för 2015–2016.

En möjlig lösning på dilemmat är att alla 330 elever i det nybildade högstadiet, alltså elever från Norsen och Lönkan, går i Haga 2015–2016 tillsammans med det finska bildkonstgymnasiet.

Fysiskt ska det inte vara omöjligt. Byggnaden på Backåkersvägen inhyser i dag omkring 900 elever då även eleverna från Brändö gymnasium går tillfälligt i Haga.

Tf rektor för Norsens högstadium, Johannes Nygren, tar beskedet om förseningen med fattning.

– Jag hoppas vi får vara kvar i Haga. Men jag har svårt att tro att allting inte löser sig, säger han.

På fastighetskontoret är chefen för lokalcentralen Arto Hiltunen ändå bekymrad.

– Vi har en detaljerad 10-årsplan för renoveringen av hela 60 skolhus som vart och ett ska turvis flytta in i ersättande lokaler. Förseningen med Norsen kan rubba hela den här ruljangsen kraftigt.

På Facebooksajten Väck SFP gick debatten om het i går och kritiken haglade.

"Man blir ju bara så ledsen av detta, å barnens och lärarnas vägnar. Jag har själv barn som viker under av trötthet redan nu i början av skolstarten, då skolvägen tur-retur tar 2 timmar med minst 4 byten av transportmedel", skriver Johanna af Schultén medan Markus Böök konstaterar att "Så man beslöt att renovera byggnaden utan att veta vad det skulle kosta. Tryggt för en skattebetalare att höra".

Enligt styrelsen för Finlands Svenska Lärarförbund FSL är Kristinestad den första och enda kommunen som beslutat behandla eleverna i de två språkgrupperna så här olika.

– Lärarna i de svenskspråkiga skolorna permitteras i höst under sju arbetsdagar. Det här blev resultatet av att de svenskspråkiga lärarna sade nej till frivilliga oavlönade tjänstledigheter, säger FSL:s Christer Holmlund i ett pressmeddelande som gick ut i eftermiddags.

Finlands Svenska Lärarförbund uppger att man alltid uppmanar medlemmarna att inte ingå sparavtal med arbetsgivaren, det vill säga att gå med på frivilliga oavlönade tjänstledigheter på grund av nedskärningar.

– Orsaken till vår uppmaning är enkel. Då det är för få lärare i skolan blir det omöjligt att garantera eleverna en trygg skoldag med god undervisning. Att som lärare godkänna en frivillig sparledighet och därmed bidra till det kaos som uppstår i skolan då hälften av lärarkåren är frånvarande är alltid fel, både yrkesetiskt och moraliskt, uppger Christer Holmlund.

Både han och styrelsen för FSL uppger sig vara glada över att de svenskspråkiga lärarna i Kristinestad tog elevernas parti. Nu är det politikerna som bär ansvaret för att eleverna lider.

– Våra medlemmar har visat att de prioriterar eleverna och deras rätt till en trygg och bra skoldag. Det här är vi i FSL:s styrelse stolta över. Att sedan staden låter de svenskspråkiga lärarna drabbas mera av nedskärningar är oklokt.

Styrelsen för FSL är också förundrad över att de svenskspråkiga skolorna uppmanas anlita bland annat företagare för att sköta undervisningen i samband med permitteringarna.

– Samtidigt som de finskspråkiga eleverna får läroplansenlig undervisning, ska man i de svenska skolorna täcka luckor i schemat med hjälp av talkoanda bland regionens företagare. Det här är en bra intention, men den försätter eleverna i de svenskspråkiga skolorna i en klart sämre sits än de finskspråkiga, säger Holmlund.

Chefen för svenska skolsektorn i Kristinestad tycker inte att de svenska eleverna behandlas ojämlikt då endast deras lärare permitteras. Fullmäktigeordförande Patrik Ragnäs (SFP) är obekväm med beslutet.

Rektor Margareta Rissanen, som har ansvar för det svenskspråkiga skolväsendet i Kristinestad blir störd under en lektion då Hbl ringer upp.

– Nej, de svenskspråkiga eleverna behandlas inte ojämlikt. Den svenska sidan har inte lyckats spara på samma sätt som den finska som gått ut med att man måste ta ledigt utan lön.

Samtidigt har de lämnat tjänsten i förberedande undervisningen för asylsökande barn obesatt. Beslutsfattarna kom fram till att svenska sidan bara har löner att spara på, säger hon.

Fullmäktiges ordförande Patrik Ragnäs förklarar att stadens centraler har ålagts sparkrav och om de inte kunnat göras på annat sätt har de verkställts via personalkostnader. Endast svenska utbildningssidan var tvungen att permittera sin personal. Beslutet fattades av svenska utbildningsnämnden. Finska utbildningsnämnden kunde spara på annat sätt.

– Personligen måste jag säga att det är olyckligt att det bara gäller svenskspråkiga och jag är mycket obekväm med att det blev olika beslut i svenska och finska nämnden, säger Ragnäs. Han frågar sig om det finns något i fördelningen av resurserna mellan nämnderna som gått snett då det verkar finnas mera "löst" att ta ifrån på den finskspråkiga utbildningssidan.

En arbetsgrupp har tillsatts som ska gå igenom timresursfördelningen mellan finska och svenska skolsektorn. Arbetsgruppens arbete blir klart i höst.

– Det bor fyra svenskspråkiga personer i Tohmajärvi, men ändå ska kommunens alla barn lära sig svenska. Är det rimligt, undrar politiska journalisten Magnus Hertzberg. 

– Vi har sett vad frivillighet i skolämnen leder till – att de inte läses, säger folktingssekreterare Markus Österlund. 

Studio HBL:s onsdagsdebatt tog sig med Janne Strang som diskussionsledare an kampen för och emot obligatorisk undervisning i svenska i Finland, och de komplexa motiven bakom. 

En sak kunde panelisterna enas om – det är definitivt något fel på undervisningen. Men måste det betyda att den ska skrotas? 

Se video genom att klicka på bilden ovan. Du kan även lyssna på debatten som podcast via Studio HBL:s Soundcloud. 

Drygt hälften av dem som gått i finländsk yrkesskola har svaga kunskaper i IT-problemlösning, visar en europeisk undersökning. De som gått gymnasiet eller har högre akademisk utbildning är betydligt bättre på IT.

Forskningsinstitutet för utbildning vid Jyväskylä universitet genomförde den finländska delen av den europeiska undersökningen, PIAAC. Drygt 4 500 finländare och totalt 50 000 personer från elva europeiska länder deltog.

Resultaten har också publicerats i den vetenskapliga tidskriften International Journal for Research in Vocational Education and Training.

Är du nyfiken på om du hade klarat årets studentskrivningar? Här hittar du alla höstens prov i takt med att de offentliggörs.

I höst skriver sammanlagt 36 802 personer studentexamen, uppger Studentexamensnämnden. Det är en minskning med 86 personer sedan i fjol.

Här hittar du provet i textkompetens.

Här hittar du provet i real I

Hupa som är professor i oorganisk kemi sökte inte tjänsten när den lediganslogs. Däremot gick han med på att ställa upp när styrelsens nomineringsutskott tillfrågade honom.

Enligt ÅA:s förvaltningsinstruktioner kan en person som inte sökt tjänsten utses till kandidat om hen samtycker.

Marianne Stenius som leder både styrelsen och dess nomineringsutskott säger att proceduren är i enlighet med regelverket. Hon vill inte motivera kompletteringen av kandidatlistan i det här skedet.

– Nomineringsutskottets uppgift är att förbereda valet. Beredningen pågår fortfarande, uppgiften slutförs då vi lämnar ett förslag till styrelsen.

Intervjuer på fredag

ÅA:s personal fick beskedet  i går. Frågan är om nomi-neringsut­skottets drag innebär att Mikko ­Hupa bör betraktas som favorit i valet.

– Så kan det se ut utifrån. Det är väl den rimliga tolkningen, säger en anställd med insyn i processen till HBL.

Hupa sade i går till Åbo Underrättelser att han inte sökte tjänsten eftersom Mattinen ställde upp, att han då betraktade utgången som rätt klar. Universitetskollegiet, där både personalen och studerandena är representerade, hade tänkt fråga ut Mattinen och Santtila på fredag.

Nu blir det ändå tre kandidater som ska höras på fredag, först av ­kollegiet på morgonen och sedan av styrelsen på eftermiddagen.

Bland dem som läser korta lärokurser i främmande språk är inlärningsresultaten bättre i tyska än i ryska eller franska.

Eleverna tyckte att den långa lärokursen i engelska är nyttigast. Näst nyttigast ansågs den långa kursen i svenska och den långa kursen i ryska. Bland de korta lärokurserna tyckte eleverna att ryska är nyttigast.

I flera lärokurser hade flickorna bättre inlärningsresultat än pojkar. Elever med föräldrar som är studenter och som siktade på gymnasiet lärde sig språk bättre än andra.

Finlandssvenska elever lärde sig alla språk bättre än finskspråkiga. I synnerhet de finlandssvenska elever som hade mycket bra kunskaper var bättre på att tala, skriva och förstå sina främmande språk än de duktiga finskspråkiga eleverna. Elever i svenska skolor är också mer benägna att välja extra främmande språk.

Utbildningsstyrelsen och Nationella centret för utbildningsutvärdering undersökte elevernas språkkunskaper våren 2013. Över 10 000 elever från cirka 600 skolor, inklusive alla 46 svenska högstadieskolor, deltog i undersökningen. Alla språk undersöktes inte i alla skolor.

I undersökningen utvärderades inlärningsresultaten i lång engelska, lång svenska, franska, tyska och ryska. Finskan och kort svenska undersöktes redan 2009.

Pengarna tryter också inom den fria bildningen. Folkhögskolorna och arbetar- och medborgarinstituten står inför ekonomiska utmaningar när den statliga finansieringen minskar med 10 miljoner euro nästa år och med 8,5 miljoner 2017.

– Det vi har som alternativ är att krympa verksamheten eller försöka få inkomster på ett annat sätt. Högre avgifter är en möjlighet men det går lite emot vår grundprincip om alla inte kan delta, Ann-Maj Björkell-Holm, Bildningsalliansens ordförande och rektor på Vasa arbetarinstitut

Också den fria bildningen ska se över strukturer och finansieringsformer i samband med reformerna inom andra stadiet. Bland annat föreslås en ny finansieringsmodell som ska göra det lättare för läroanstalterna att förutse hur mycket pengar de kommer att få nästa år.

– Vi har haft en situation där läroanstalterna producerar mer än vad de får pengar för. Det har varit lite kvistigt och fungerar så klart utarmande, säger undervisningsråd Annika Bussman vid Undervisnings- och kulturministeriet.

Ministeriets arbetsgrupp föreslår att instituten ska göra upp en ekonomisk bedömning för några år fram åt.

– Med de villkor som gäller kommer alla befintliga institut inte att klara sig. Det gäller att göra en egen bedömning och visa att man klarar av ekonomin.

Syftet är att upprätthållarna ärligt funderar på sitt läge då den statliga finansieringen minskar.

– För dem som har privata upprätthållare är det kanske naturligare att fundera på den ekonomiska helheten. I kommunerna blir det mer konstlat eftersom det hur man delar pengarna beror på politiska beslut, säger Bussman.

Ökat samarbete
Både Bussman och Björkell-Holm tror att reformerna kommer att leda till ökat samarbete mellan läroanstalterna.

– Men pratar vi om arbetar- och medborgarinstitut som är kommunala är det väldigt konstigt om vår lilla sektor ska vara den som först söker samarbete över kommungränserna med tanke på kommande kommunsammanslagningar, säger Björkell-Holm.

Bland de privata aktörerna diskuteras redan nya samarbetsformer enligt henne.

Veronica Granö-Suomalainen, utbildningsombudsman vid Svenska kulturfonden, framhäver att verksamheten och verksamhetens kvalité är A och O inom den fria bildningen. Grundfrågan är vad studerande behöver och vilken arbetsfördelningen ska vara.

Minister Ole Norrback, som utreder den svenska yrkesutbildningen på andra stadiet, är inne på samma spår. Enligt Norrback måste revirtänkandet minska och fokuset ligga på studerande och kvalité.

– Man måste se noggrannare på kursutbudet. Är det relevant och finns det rum för förbättring, frågar Norrback.

Björkell-Holm påpekar att en del av kvalitetsgranskningen görs av kunderna. Den fria bildningen är enligt henne den verksamhetsform inom utbildningen som ständigt måste förnya sig.

– Det finns ingen automatik i tillströmningen utan varenda kund måste vi locka till oss hålla kvar. Det är det största kvalitetsarbete som vi gör, att planera sådan utbildning som attraherar kunderna och gör att de är beredda att betala för den.

Den internationella organisationen QS, som har sitt säte i London, räknar högst 50-åriga universitet som unga.

Östra Finlands universitet gick upp från 29:e till 25:e plats under det senaste året och är det enda inhemska universitetet som finns med på QS lista. I sin utvärdering undersöker organisationen bland annat forskning, undervisning, placering i arbetslivet och internationell framgång.

Universitetets rektor Perttu Vartiainen tackar staten för framgången. Han anser att högskoleväsendet varit på uppgång sedan 1990-talet och att den offentliga finansieringen varit "ganska bra".

– Vi har lyckats rekrytera goda lärare och forskare, säger Vartiainen.

I Studio HBL berättar Emil och Daniela för HBL:s Tua Ranninen om projektet och filosoferar om hur skolarbetet kunde göras mer praktiskt inriktat. 

Läs också den relaterade artikeln i HBL 24.9.  

Jorma Mattinen har varit rektor för Åbo Akademi i två fyraårsperioder. Inför nästa period som inleds vid årsskiftet utmanas han av ÅA-professorerna Mikko Hupa och Pekka Santtila. Styrelsen väljer rektor på onsdag.

Jorma Mattinen kommenterar ogärna valet eftersom bollen ligger hos styrelsen, men han säger ändå att han gärna vill fortsätta leda universitetet för att det pågår så många projekt som han startat.

– Jag skulle gärna vilja ro den här båten i land. Det vore ansvarslöst av mig att inte ställa upp. Styrelsen har makten att besluta, men det är min plikt att ställa upp.

Mikko Hupa, prorektor och professor i oorganisk kemi, är på arbetsresa men meddelar HBL per e-post att han vill vara med om att få universitetets nya organisation att fungera så snart som möjligt för att ÅA ska kunna fokusera på sina grundläggande uppgifter, alltså undervisning och forskning.

– Vi har varit upptagna med organisationsfrågor för länge, skriver han.

Hupa kandiderade inte från början då han tog för givet att Mattinen blir omvald, men på nomineringsutskottets begäran ställde han upp i alla fall.

– Det kändes spännande att bli ombedd att kandidera. Rektorsuppgiften är särskilt intressant just nu då Akademin inleder de stora organisationsförändringarna.

Pekka Santtila, professor i psykologi, säger att han som rektor skulle vilja fokusera på utbildningens kvalitet, rekryteringsprocesser och forskningsledarskap. Målet är att uppnå bättre resultat och en känsla av kollegialt engagemang i arbetet.

– Det är särskilt viktigt att nu fokusera på processer efter en period av strukturella förändringar.

Ledarskap är en fråga som debatterats i ÅA-korridorerna hela hösten i samband med rektorsvalet. Ingen av rektorskandidaterna vill ingående beskriva sina ledaregenskaper i offentligheten.

Mattinen avböjer med motiveringen att det känns opassande, Hupa uppger att han vore en engagerad lagspelare och Santtila säger att det är en fråga som kan och bör bedömas av personer som han varit chef för.

– Men om jag ställs mot väggen så svarar jag att jag är en entusiastisk ledare som gillar att jobba i grupp och lyssna på andra innan jag fattar beslut, säger Santtila.

HU-kortet under lupp

Alla tre försvarar Åbo Akademis rätt att i första hand svara för klasslärarutbildningen på svenska, även om det saknas behöriga lärare i huvudstadsregionen. HBL frågar alla tre om en klasslärarutbildning vid Helsingfors universitet kunde komplettera eller äventyra ÅA:s pedagogiska fakultets (PF) verksamhet.

Jorma Mattinen påpekar att frågan utreds för närvarande.

– Vi har ett ansvar. Det finns en brist på behöriga klasslärare i huvudstadsregionen. Vår klasslärarutbildning sker i Vasa och det är där den kommer att fortsätta.

Mikko Hupa kräver att det eventuella samarbetet med HU planeras så att PF:s verksamhet i Vasa inte äventyras.

– Om detta blir framgångsrikt för samtliga parter kan det öppna möjligheter också för annat samarbete mellan ÅA och HU

Pekka Santtila säger att det finns många kvalitetsrelaterade och ekonomiska fördelar med att koncentrera utbildningen till en ort, och att man måste beakta personalens arbetsbelastning.

– Det talar klart för att inte splittra utbildningen. Samtidigt måste Åbo Akademi verka för att lösa de problem som finns, vilket man redan gör exempelvis genom kompletterande utbildningar för obehöriga klasslärare, säger han.

Beträffande styrelsens utredning om en hel klasslärarutbildning i Helsingfors tillägger Santtila att det är viktigt att veta hur ett eventuellt samarbete med HU skulle se ut.

Enkäten visar att åtminstone Åbo, Kuopio, Joensuu och Tavastehus erbjuder eleverna den minimimängd som krävs. På övriga stora orter erbjuds litet mera undervisning.

Mest utbildning förekommer i till exempel Borgå och i vissa skolor i Helsingfors, det vill säga cirka 230 årsveckotimmar.

Minimimängden undervisning uppgår till 222 årsveckotimmar. En årsveckotimme motsvarar 38 undervisningstimmar.

Undersökningen omfattade trettio orter.