JYVÄSKYLÄ
Åsa Palviainen, professor i svenska vid Jyväskylä universitet och Karita Mård-Miettinen, programledare för språkbadslärarutbildningen på Vasa universitet, har varit med sedan projektet med att införa tvåspråkig pedagogik i en dagvårdsgrupp började. De har i flera repriser bandat stunder med barnen och sedan analyserat hur barnträdgårdslärare Susan Halldén-Paavola växlar mellan de två språken.
– Målet är att barnen ska bli bekanta med svenska och få en bra attityd till svenska och andra språk. De är inte meningen att de ska börja prata i meningar, säger Palviainen.
Den målsättningen var i blygsammaste laget, har det visat sig. Barnen lär sig mer än någon trodde, och snabbare.
Susan Halldén-Paavola förde tanken om språkdusch ett steg vidare, och resultatet blev det hon kallar pedagogik på två språk. För lingvisten Palviainen är det tvåspråkig pedagogik hon studerar.
– Sättet Susan växlar mellan språken är mycket intressant. Hon talar naturligt på ett sätt som är lätt när man själv är helt tvåspråkig, säger Palviainen.
– Det är vi vuxna som har uppfattningen om att det ska låta på ett visst sätt. För barnen låter Susan så här, och det är inget konstigt med det
Nytt sätt att tänka
På 1970-talet talade man om halvspråkiga barn när det gällde barn som talade två språk hemma och betonade vikten av att tala ett språk i taget så korrekt som möjligt. I dag vet man att barn kan lära sig till och med många språk samtidigt, redan i späd ålder.
– Det talas väldigt mycket om att skydda svenskan, och det kan behövas där svenska är ett minoritetsspråk. I Essut är situationen en annan. Det här är majoritetsbarn i en helfinsk omgivning. Det skadar dem inte på något sätt att de hör svenska på dagis, säger Åsa Palviainen.
Palviainen är minst lika entusiastisk som Susan Halldén-Paavola och föräldrarna över den tvåspråkiga verksamheten.
– Man kan flytta den här pedagogiken vart som helst där språkförhållandena är liknande. Anpassar man den till andra språkförhållanden får man tänka efter lite, men det går också, säger Palviainen.
Professor Leena Huss som forskar i tvåspråkighet vid Uppsala universitet har bekantat sig med verksamheten vid Essut. Hon är inne på samma linje som Palviainen.
– Det här är just det vi skulle behöva i Sverige, fast tvärtom. Det finns många vuxna som invandrat från Finland och som tappat finskan, säger Huss.
I en del finska familjer har man slutat tala finska med sina barn och de barnen kan ingen finska fastän de har finska rötter. Leena Huss ser möjligheten med tvåspråkig pedagogik på daghem i Sverige.
– En sådan skulle också lära de svenska barnen i Sverige att det finns något som finska, säger hon.
Åsa Palviainen och Karita Mård-Miettinen har publicerat delar av studien.