MarieLehtonen har ett kall: att vara lågstadielärare. På grund av sitt kall har hon jobbat nitton år på ettårskontrakt. Någon fast anställning har hon aldrig haft.
– Jobb har det alltid funnits. Men det är klart att det har påverkat min ekonomi att inte vara behörig. En viss osäkerhet innebär det också, vi som inte är behöriga måste liksom alltid visa vad vi går för, säger Lehtonen.
Kompetent men obehörig, preciserar rektor PiaSilvander vid Kottby lågstadieskola i Helsingfors, där Lehtonen jobbar för tredje året. För det är inte så att Lehtonen skulle sakna utbildning. Hon är yrkeslärare i huslig ekonomi, med bland annat pedagogikstudier och 1 400 timmar auskultering i ryggen. Men på pedagogiska fakulteten i Vasa ger det här ingen fördel, och med tre barn i Helsingfors kunde Lehtonen inte börja om från början i Vasa. Då Åbo Akademi har ordnat utlokaliserade påbyggnadsutbildningar i Helsingfors har inträdeskraven stigit för varje gång och Lehtonen aldrig hunnit i kapp kraven.
– Då man till sist krävde magisterexamen gav jag upp. Men visst hade det påverkat mitt liv om det funnits lärarutbildning i södra Finland tidigare, säger Lehtonen.
Kontakter behövs
Och hon är inte den enda. I september berättade Hbl att ungefär var tredje lärare i Helsingfors är obehörig, och i går kom nyheten att Helsingfors universitet (HU) planerar en tvåspråkig klasslärarutbildning som skulle avhjälpa lärarbristen i södra Finland. Pia Silvander vet många som skulle hoppa på utbildningen.
– Då vi pratat om den här saken i kollegiet har det kommit fram att det nog är många som skulle nappa. Det handlar ofta om personer med familj – att åka upp till Österbotten för flera år är helt enkelt inte möjligt. Jag skulle verkligen unna mina väldigt kompetenta men obehöriga lärare att få behörighet och därmed också bland annat högre lön.
I Nordsjö lågstadieskola blir två tjänster plus rektors tjänst lediga den här månaden. Rektor Ole Sandbacka hoppas på behöriga sökande, men vanligtvis brukar man få vända på alla stenar för att hitta dem.
– Man får utnyttja sina kontakter och bekanta för att uppmana behöriga att söka ett jobb. Men även om man får behöriga sökande är det läraren som väljer, sådan är marknaden.
– Det har hänt att vi haft några behöriga sökande till en tjänst, men att ingen av dem valt oss i slutändan. På finskt håll är situationen en helt annan, intygar rektor Kristina Falkenstedt vid Mårtensbro lågstadieskola i Esbo.
Tvåspråkigheten vardag
Fokus i den nya utbildningen vid HU skulle ligga på undervisning i flerspråkiga miljöer.
– Det låter ganska klokt. Största delen av våra elever är två- eller flerspråkiga, säger Silvander.
Språksvårigheter stöter lärarna på alla dagar. Då är det bra om man är förberedd.
– Man behöver förståelse för att barnen tänker på två språk, och en beredskap att utnyttja och stödja båda språken. Inte så att hela undervisningen skulle vara tvåspråkig, men så att man till exempel kan ge barnen de svenska benämningarna för olika saker. Det är också viktigt att inse att ett barn kanske kan och förstår en sak, även om det språkliga uttrycket haltar.
Kristina Falkenstedt tror också att lärarna kunde ha nytta av mer kunskap om tvåspråkigheten.
– Nu är vi ju liksom självlärda eftersom tvåspråkigheten är något vi varit tvungna att arbeta med redan länge. Också behöriga lärare kunde dra nytta av mer kunskap kring hur man bäst stöder och beaktar de olika språken.
I Nordsjö lågstadieskola är ungefär två tredjedelar av eleverna tvåspråkiga, medan många av lärarna kommer från Österbotten.
– Vi som kommer från Österbotten är ju sällan några experter på finska. Men det är viktigt att också den modersmålsinriktade finskundervisningen håller hög kvalitet.
Följaktligen sköts den så kallade mofin av en obehörig lärare som själv är tvåspråkig och studerat finska.
– Hon är jätteduktig, och till exempel för henne skulle det säkert vara fint att kunna göra sig behörig för jobbet här i södra Finland.