I morgon håller Åbo Akademis styrelse sitt första möte efter att den i december fick ta del av en ny utredning om behovet av en tvåspråkig lärarutbildning i Helsingfors.
– Frågan finns inte formellt på agendan men kommer sannolikt upp på tisdagens möte, säger Tom Gullberg, styrelsemedlem och den som gjort utredningen.
Rapporten bygger på en tidigare kartläggning som Helsingfors universitet låtit göra och är fortsättningsvis konfidentiell.
– Den gav styrelsen mycket ny information eftersom HU:s utredning varit okänd för oss. Utgående från rapporten fick ÅA:s rektor i uppdrag att fortsätta diskussionen med Helsingfors universitet.
Trots utredningar om en tvåspråkig lösning vidhåller Gullberg att en eventuell framtida utbildning bör vara svenskspråkig.
– Det är svenskspråkiga skolors behov som ska mötas.
Debatten känns avlägsen
För de nyländska, blivande klasslärare som vi träffar i Vasa känns dragkampen mellan Helsingfors och Vasa onödig.
- Den behörighetsgivande klasslärarutbildningen som Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi inledde i Helsingfors i höstas kritiserades för orimligt höga antagningskrav.
- ÅA:s dåvarande rektor Jorma Marttinen medgav att upplägget varit dåligt och utlovade bättring 2015.
- Vid årsskiftet återgick Marttinen till sin professur i kemi och Mikko Hupa, tidigare prorektor och professor i oorganisk kemi, tillträdde som akademins nye rektor.
- Samtidigt blev Petri Salo, professor i vuxenpedagogik, dekanus för den nybildade fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier (FPV) vid ÅA i Vasa.
- HBL har försökt nå Hupa för en kommentar om hur denna förbättring kommer att se ut och vad man planerar göra med de studieplatser som inte fylldes. Hupa är bortrest och har därför inte kunnat nås för en kommentar.
Frida Hasselblatt från Esbo är gulnäbb, det vill säga första årets studerande, på klasslärarutbildningen i Vasa. Hon stod nyligen inför beslutet att välja studieort.
– Jag var tudelad. Som 18-åring kändes tanken att flytta så långt hemifrån skrämmande. Jag sökte och kom in till både barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors och klasslärarutbildningen i Vasa.
– Slutligen avgjorde utbildningen och det ångrar jag inte. I södra Finland hör man sällan hur trevligt Vasa är som studieort.
Ellen Husberg, tredje årets studerande från Vanda, hade inget behov av att stanna i hemtrakterna.
– Jag tyckte att det var skönt att komma till Vasa efter att ha studerat ekonomi i ett år i Sverige.
Lärarjobb utannonseras
I HBL, Österbottens tidning och Vasabladet fanns i går en annons där Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt ledigförklarar sammanlagt 85 fasta lärartjänster plus en del timlärartjänster och vikariat inför hösten.
Också lärarstuderande som är nästan färdiga kan söka tjänsterna i Esbo.
Redan i höstas ifrågasatte Finlands svenska lärarstuderandes förening rf i en insändare om en kompletterande eller behörighetsgivande utbildning i Nyland prioriteras högre än att locka utexaminerade lärare från Vasa.
– Dessutom blandar man ihop frågan om en behörighetsgivande utbildning och en permanent utbildning i södra Finland, säger ordförande Anna Nylund som själv inte tar ställning för någondera regionen.
– Det centrala är att alla elever ska ha tillgång till behöriga lärare. Personligen kändes det inte svårt att flytta till en annan ort för att studera. Avstånden är i dag inte så långa, inte heller mentalt. När jag bli klar flyttar jag dit där det finns jobb.
Föredrar säkert kort
Niklas Haapalainen, tredje årets studerande från Tusby, tror att valet att bli lärare hade varit ännu lättare om utbildningen funnits också i Helsingfors.
– Men jag hade kanske ändå valt Vasa framför en nystartad utbildning i Helsingfors. Studierna här är mångsidiga och koncepten välutvecklade. Vi är inga försökskaniner.
Utbildningen beskrivs som adekvat också med tanke på framtida jobb i en miljö där tvåspråkighet eller det finska språket dominerar.
– Flera av oss kommer från tvåspråkiga hem. Den erfarenheten kan komma till nytta, säger Linda Blomqvist, tredje årets studerande från Esbo.
Uppvaktning från Sverige
Reportern träffar de studerande dagen innan nyheten om annonseringen i de österbottniska tidningarna. Känslan av att inte vara eftertraktad är tydlig.
– Vi känner till lärarbristen via medierna. Inga skolor har visat intresse för oss. I februari kommer en skola från Sverige hit för att presentera sig och träffa oss. Varför kommer inga skolor från södra Finland hit, frågar Ellen Husberg.
Hon poängterar att nylänningar som studerar i Österbotten ingalunda är förlorade fall.
Först om ett år, våren 2017, kommer de tre äldsta att börja se sig om efter jobb. Alla kan tänka sig, eller planerar redan, att flytta söderut.
– Dels för att jobbsituationen verkar lovande. Men mest för att familj och släkt finns i huvudstadsregionen, säger Niklas Haapalainen.
Ellen Husberg kanske stannar i Vasa.
– Jag trivs bra i den svenskspråkiga miljön i Österbotten och skulle inte flytta tillbaka enbart på grund av lärarbristen.
De studerande upplever att en central sak fallit i skuggan av debatten.
– ÅA i Vasa gör ett oerhört bra jobb med att utbilda lärare. Fakulteten får sällan den uppskattning som den förtjänar.