Andelen elever med inhemska modersmål kontra övriga hemspråk uppvisar alarmerande skillnader i Helsingfors skolor, noterade kollegan Helsingin Sanomat i en stort uppslagen artikel i måndags.
Skalan varierar från praktiskt taget helfinska klassrum till skolor där över sextio procent av eleverna lär sig finska som andra språk. Grovt geografiskt sett följer de högsta procenttalen ett socioekonomiskt “bälte” av hyresbostadstäta nyare stadsdelar och upptagningsområden från Havsrastböle och Östra centrum längs Ring I västerut till Malm och Gamlas.
Språksituationen i skolorna erbjuder både en utmaning och möjligheter, men det vore framför allt viktigt att undervisningsspråkets normalnivå inte ska behöva sänkas jämfört med de språkligt mer homogena skolorna. Därför är det mycket oroande med utbildningsverkets aviserade nedskärning med 450 000 euro, en så kallad positiv diskriminering som tillfallit språkmångfaldiga skolor.
Skolornas skillnader reflekterar också hur segregationen överlag utvecklats i Helsingfors, och allt mer börjar likna den i andra europeiska storstäder. Det är en situation som ingen önskar sig, och som man genom att studera bland annat Sveriges integrationspolitik hoppats och trott sig kunna undvika.
Också för det arbetet är goda språkkunskaper avgörande.