SFP:s förslag om att grunda en tvåspråkig nordisk grundskola med finska och svenska som undervisningsspråk inom det finska utbildningsväsendet väckte genast mycket diskussion. Centrala aktörer inom skolväsendet förhåller sig positiva till förslaget, men de praktiska arrangemangen kräver grundliga utredningar.
I Finland finns i dag enbart administrativt finskspråkiga och svenskspråkiga skolor. Undervisningen i språkskolor, förutom modersmålet, kan enligt lagen ske på andra språk.
– Frågan ska utredas seriöst. Vi har redan fungerande exempel som Ressun peruskoulu där man förutom finska också kan läsa en del kurser på engelska och Kottby grundskola där man kan läsa kurser både på finska och på spanska. Alla språkbegränsningar inom skolväsendet borde avlägsnas, det är galet att skapa spänningar mellan de inhemska språken, säger Rauno Jarnila som är utbildningsverkets direktör i Helsingfors. Han tycker att man också borde utreda möjligheten att grunda en motsvarande tvåspråkig skola inom det svenska utbildningsväsendet.
– Några extra pengar för ett nytt hus finns inte. Skolan kunde öppna sina dörrar hösten 2015 i en existerande skola, säger Jarnila.
Jarnila anser att man i första hand ska utreda möjligheterna att organisera skolan kommunalt.
Han får medhåll av utbildningsnämndens ordförande Minerva Krohn som också hon förhåller sig positiv till den nordiska skolan.
– Andelen svenskspråkiga elever i skolan borde ändå vara tillräckligt hög för att det ska fungera. Att samarbeta med andra kommuner tror jag blir problematiskt eftersom skolvägen för små barn lätt blir för lång, säger Krohn.
SFP:s Marcus Rantala, som i går lämnade in en motion till stadsfullmäktige om frågan, tycker däremot att skolan primärt skulle inrikta sig på finskspråkiga elever med intresse för svenska.
Vilken är skillnaden mellan den här skolan och en språkbadsskola?
– Den nordiska skolan måste få lov av statsrådet och ha en egen läroplan eftersom utbildningen skulle kräva betydligt fler undervisningstimmar än minimiantalet i de kommunala skolorna. Till exempel Tyska skolan har 44 årsveckotimmar jämfört med 16 timmar i A1-språket i de kommunala skolorna, säger Rantala.
Hundratals elever
Rantala tror att det på grund av det stora intresset för tvåspråkig undervisning i huvudstadsregionen skulle bli frågan om en relativt stor skolmiljö med ett hundratal elever.
– Det är viktigt att den ligger vid goda trafikförbindelser, till exempel på Busholmen, i Gräsviken eller Otnäs eller Alberga i Esbo. Det finns också en möjlighet att Metropolias utrymmen blir lediga när de koncentrerar sitt campus, säger Rantala, som ser det som realistiskt att den nordiska skolan kunde starta om tre, fyra år.
Han vill också att elever från hela huvudstadsregionen ska kunna gå i den nordiska skolan och vill att Helsingfors utreder frågan tillsammans med Esbo och Vanda.
I Esbo förhåller sig utbildningschefen Kaisu Toivonen positiv till förlaget.
I Vanda meddelar utbildningschef Ilkka Kalo att man är öppen för förslaget men säger att man tar ställning till den här typen av förändringar först under de kommande två åren.
Rantala vill inte ta ställning till om skolan ska skötas kommunalt eller privat utan vill att alla möjligheter måste utredas. Han ser Engelska skolan som en pedagogiskt tänkbar förebild.
Öppnar möjligheter
Engelska skolans rektor Erkki Lehto har bekantat sig med SFP:s förslag och ser ingen orsak till att den nordiska skolan inte kunde fungera.
– En briljant idé och ett ideal för många tvåspråkiga familjer i Finland. Skolan skulle öppna möjligheter för finländska elever att fortsätta studera i Sverige och övriga Norden.